Den här artikeln har översatts från den engelska originalversionen, publicerad 2020-12-14. Översättningen är endast avsedd som information och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Kontakta kvalificerad vårdpersonal om du har medicinska frågor.

Ett missfall kan kännas fullständigt förkrossande, oavsett när graviditeten tog slut. Det är viktigt att vara varsam med sig själv under den svåra tiden, men att förstå orsakerna till missfall och hur vanliga de är kan också vara en del av läkningen.

Missfall inträffar i omkring 15-25% av alla kliniskt bekräftade graviditeter – nästan 1 av 4!

Det är ett djupt personligt ämne som sällan diskuteras, vilket missgynnar dem som drabbas. Upplevelsen kan kännas isolerande och ensam, men missfall är mycket vanligt. I de flesta fall betyder det dessutom inte att det finns ett allvarligt problem.

Vill du höra något uppmuntrande? Sannolikheten för att nästa graviditet blir helt frisk är 76%! Det är verkligen goda odds!

Vad är ett missfall?

Missfall definieras som en spontan förlust av en graviditet, ofta av okänd orsak. Embryot slutar utvecklas på grund av olika problem, från genetiska avvikelser till onormala hormonnivåer.

Det finns tre olika typer av missfall: preembryonala, embryonala och fetala.

  • Preembryonala missfall inträffar från befruktningen till ungefär slutet av vecka 4, omkring implantationen. De är ofta förknippade med implantationsproblem, till exempel en tunn livmoderslemhinna eller lågt progesteron.
  • Embryonala missfall inträffar under vecka 5-9, när organen börjar bildas och syre och näring börjar passera över moderkakan. Vanliga orsaker är genetiska problem eller låga progesteronnivåer.
  • Fetala missfall inträffar från vecka 10 fram till förlossningen, när kontakten med den gravidas blodomlopp är fullt etablerad. De kan ha flera orsaker, oftast anatomiska problem, autoimmuna angrepp eller störningar i blodets koagulation.

De flesta missfall sker under det preembryonala eller embryonala stadiet och är ofta kopplade till en genetisk avvikelse som har liten eller ingen betydelse för framtida graviditeter.

Vad orsakar missfall?

Missfall kan bero på många olika saker. Det är ofta svårt att veta den exakta orsaken, men vanliga orsaker är:

  • Progesteronbrist: under graviditetens första 6 veckor utsöndras progesteron enbart av gulkroppen, det som återstår i äggstocken efter ägglossningen, som svar på graviditetshormonet hCG. Om progesteronnivån är otillräcklig kan det ibland leda till missfall. Det är dock viktigt att förstå att progesterontillskott bara kan hjälpa till att förebygga missfall som beror på låga progesteronnivåer.
  • Antifosfolipidsyndrom: Detta kan läkaren undersöka med ett blodprov om du har haft flera graviditetsförluster.
  • Otillräcklig lutealfas: om lutealfasen, alltså menscykelns andra hälft, är kortare än 10 dagar kan mensen börja innan ett befruktat ägg hinner fästa i livmoderslemhinnan. Det går att behandla. Om detta gäller dig kan du tillsammans med en gynekolog eller naturläkare arbeta för att förlänga lutealfasen.

Andra orsaker till missfall kan vara strukturella kromosomavvikelser, nedsatt spermiekvalitet, infektion, förändringar i livmodern som försvårar implantation, okontrollerad diabetes mellitus, anatomiska avvikelser, immunologiska problem och andra okända orsaker.

Tecken på missfall

Ett missfall kan se olika ut för olika personer. För vissa börjar det med lindriga eller kraftiga kramper, blödning och att vävnad stöts ut. Andra vet inte att ett missfall har skett förrän ingen hjärtaktivitet syns vid ultraljud. När graviditetshormoner som progesteron börjar sjunka kan vissa också märka att deras BBT sjunker när progesteronets temperaturhöjande effekt försvinner.

Tecken på missfall och samtal med läkare

När ska du söka hjälp?

Kontakta alltid läkare om du tror att du får ett missfall. Följande situationer räknas som upprepade graviditetsförluster och bör utredas: om du har haft 2 missfall utan en levande födsel eller 3 förluster och därefter en levande födsel. Läkaren kan börja med genetiska tester och blodprover för att se om det finns en autoimmun sjukdom eller koagulationsrubbning som går att behandla, så att en framtida graviditet kan fortgå. Oavsett situation är det en bra tid att söka extra hjälp och stöd.

Försöka bli gravid efter missfall

En graviditetsförlust kan påverka hormonerna kraftigt. Hur kroppen återhämtar sig beror bland annat på hur långt graviditeten hade gått. Den som hade kommit längre eller behövde ett D&C-ingrepp kan till exempel behöva mer tid innan hormonerna stabiliseras och menscykeln blir regelbunden igen.

När du har fått tid att återhämta dig både fysiskt och psykiskt kan det vara en bra idé att börja med ägglossningstest och BBT-mätning igen. Då kan du följa vad kroppen gör medan hormonerna stabiliseras. Många väljer att vänta minst en hel menscykel innan de försöker bli gravida igen, men beslutet fattar du tillsammans med din läkare.

Tänk på att det kan ta veckor eller månader innan kroppen hittar sin rytm igen. Använd tiden till god egenvård, fyll på näringsdepåerna, vila mycket och prova stressreducerande aktiviteter som yoga, terapi, affirmationer eller meditation. Ha tålamod med kroppen och registrera så mycket information om cyklerna som möjligt i Premom-appen.

References